Amatören har flytt

För några månader sen blev jag kontaktad av Holavedens ledning som ville ha förstärkning i sitt bloggkollektiv. Det är en alltför bra blogg för att säga nej, har mångdubbelt fler läsare än Amatörerna och är dessutom den blogg jag konsumerat överlägset mest det senaste året. Så när frågan kom tackade jag självklart ja.

Jag vet inte om jag kommer att skriva mer här. Det är något jag funderar över än. Tankarna går att ändå behålla bloggen för att skriva lite mer ingående personliga rapporter från tävlingar. Men än är inte det beslutet taget.

I väntan på det: Följ http://www.holaveden.blogg.se för att höra det senaste om konditionsidrotten i norra Småland. Jag skulle kunna ta det så långt som att det är norra Europas absolut bästa blogg.

Advertisements
Posted in Uncategorized | Leave a comment

Touren

Lämpligt att bli sjuk lagom när snöfesten började. I måndags fick jag känna på snön i trekvart trots att jag hade velat åka mångdubbelt fler minuter. Men med feber och halsont så är det kanske inte ens lämpligt att åka något alls. Nåväl. Det snöade ju idag här i Jönköping i alla fall. Staden där det normalt sett kommer 2 centimeter snö innan Vasaloppet och 2 meter efter. Det är Vätterns fel. Min far har alltid hävdat att den bör fyllas igen, asfalteras och bli parkeringsplats. Jag väljer att inte ge några kommentarer i ärendet.

image

Hallby SOK ska ha mycket cred för mycket fina spår.

Jag har i vilket fall hängt med ganska bra i årets Tour de ski eftersom jag legat hemma för att kurera mig. Kul att se att Halfvarsson är jämnheten själv och är med på varje etapp, men det är väl först nu det börjar och är upp till bevis. Johnsrud-Sundby vinner i år igen. Men att Halfvarsson ska kunna peta in sig på pallen är inte alls omöjligt.

Nåväl.

Nu till saken. Touren inspirerar mig lite och för mina tankar till hur en liknande tour skulle kunna se ut. Denna gång till fots. Jag ser en Löptour framför mig. Fredag till söndag.

Preliminärt schema skulle kunna vara:

Fredag kväll: Prolog 4 km
Lördag morgon: Jaktstart 10 km
Lördag eftermiddag: Sprint
Söndag lunch: Epilog 12 km med riktigt mustig avslutning.

Det hade varit nåt. Drygt 30 km totalt i olika former. Platt och kuperat. Kort och långt. Om jag gör slag i saken så kör vi i början av april. Förslagsvis i Ölmstad. Därför döper vi touren till Tour de Brötjemark.

Vad säger ni?

Posted in Uncategorized | 8 Comments

Året då allt är möjligt

I år är nog det mesta möjligt. Så känns det ju alltid. Men i år är det på allvar. Jag har lämnat min fotbollskarriär bakom mig och allt fokus ligger nu på att springa fort, med två månaders undantag nu när Vasaloppet får ha ett något större fokus. Inväntar bara den där vargavintern som det pratades om häromveckan…

#mångsbodarna14

#mångsbodarna14

Inledde året med att köpa en kalender. Två datum kryssade jag för direkt. 8 mars (Vasaloppet) och 23 maj (Göteborgsvarvet). Vasaloppet drömde jag om för första gången förra veckan. De brukar vara ett tecken på att man börjar förbereda sig mentalt. Det är ju som ni förstår inga trevliga drömmar där loppet går som smort.

Vasaloppet i all ära. Det är alltid en helt underbar upplevelse. Åtminstone efteråt och jag ser verkligen fram emot det. Men. Men. MEN.

2015 är löpningens år. 

17 mars: Storängsözet i Huddinge, 5000 m inomhus:

5000 meter på bana är jävligt hårt. Jag debuterade på denna distans i samma tävling förra året. Två dagar efter Vasaloppet dessutom. En nerjogg skulle man kunna säga. Fantastisk stämning där Jonas introducerade mig för flera legendarer i Huddinge AIS. Hade dessutom den äran att springa i samma heat som Anders Szalkai och jag förundrades särskilt över att han sprang i mössa inomhus…

öz 

29 mars. Premiärmilen på Djurgården, 10 km:

Aldrig sprungit detta, men det är en tävling som ligger bra i tiden för att testa formen och ha som första delmål under löparsäsongen. Vi får se helt enkelt. 

26 april. Landsjön Runt, 12,5 km:

Alltid speciellt att springa runt Landsjön. Mycket folk man känner igen i loppet och runt banan som publik. Avslutningen med 2,5 km flack asfalt från Lyckås in mot Vistavallen med ständig motvind är alltid lika tuff. En självklarhet i löparkalendern.

23 maj. Göteborgsvarvet, 21 097 m:

Vårens stora mål. Mitt livs största löparmål. Målet att gå under 79 minuter kvarstår. Ett alldeles för högt ställt mål. Men klart att det ska försökas!

29 maj. Eksjö stadslopp, 10 km:

Dags för revansch mot Äppelarmén?

27 juni. Båstad Marathon/Halvmarathon:

Sprang halvmaran 2013. Min första för övrigt. Mycket trevligt och tufft lopp. Kanske bli lagom att ta sommarledigt efter sin första mara till sommaren?

Så ser det ut med tävlingar under våren. Alla kanske inte blir av men räkna kallt med Landsjön, Göteborg och Eksjö.

Posted in Uncategorized | 2 Comments

Så mycket för så lite

Den som läst Amatörerna har nog kunnat skönja en viss “positiv pessimism” i flertalet av inläggen. Svårt att förklara riktigt hur jag menar. Men okej. Ett försök.

Jag hör ofta ordet “träningsglädje”. Men vad är det? Individuellt är nog svaret. Men just den där träningsgläjden har jag personligen ganska svårt att finna så här under den mörkaste delen av året då medelvädret kan sammanfattas som ett enda stort helvete. När måstet att åka rullskidor inför Vasaloppet hänger som en bakfylla och häller snö som inte finns i nacken samtidigt som löppassen sker med livet som insats då isfläckar fläckvis uppträder för att ge sämsta möjliga möjlighet att kalla något för kvalitet. Man kan ju alltid svälja stoltheten och gå till gymmet och av blickar bli idiotförklarad för att man rycker i två snören samtidigt som man – gud förbjude – blir svettig istället för att instagrama bilder på sig själv i moderiktiga träningskläder.

Jag försöker jobba med mentala bilder. Jag ser hur jag rundar Poseidon med god chans på sub 79 min i Göteborg i kommande maj månad. Jag ser hur jag äter pizza när Vasaloppssöndagen går mot sitt slut. Jag tycker mig se en sällan skådad hållning vid 28 kilometerspasseringen på Lidingö i september. Men ger det mig träningsglädje?

Peter Nilsson ringde upp mig tidigare i höstas. Han bad mig läsa Anders Kleists oerhört ljusa och varma inblick i sin novembervardag som han avspeglade i ett blogginlägg. Passande nog döpt till: Ett jävla mörker. Kanske inte något som man ska visa ungdomar som står och väger mellan att satsa på löpning eller e-sport. Men ändå. Det var ärligt. Det var verklighet. Och det gjorde mig glad. Glad för att jag inte är ensam. Men följdfrågan följer. Varför håller du på med det här?

Lång paus.

Okej. Slutsats.

Trots att jag och säkert många fler med mig har ångest inför vissa pass – för mig gäller det ärligt talat flertalet av passen – och att jag inte direkt njuter där och då så vet jag att den narcissistiska ådran alltid transporterar mest blod. Jag ser han i spegeln framför mig och tänker: “Fan. Du gjorde det igen.” Det är en sida av myntet. Att vinna mot demonerna som sa åt dig att du kan ta det sen. Någon annan gång, kanske eventuellt. Det måste vara träningsglädje. Om än att den utdelas retroaktivt.

Men så ibland. Sällsynt men ändå. Det kommer en nedförsbacke. Du får feeling. Du sträcker ut. Det gör inte ont. Det flyter. Det går fort. Du pissar demonerna i ansiktet.

Igår var en sådan dag som kanske inträffar en gång i månaden. Sista fem kilometerna på långrundan. Odödligheten. Det handlar om 20 minuter på en månad. Så mycket för så lite. Men det är inte bara träningsgläjde. Det är sann glädje.

Posted in Uncategorized | 2 Comments

Det bästa med intervaller…

…är när skiten är gjord.

image

Posted in Uncategorized | 1 Comment

I all enkelhet

image

Det går mot våren. Känns inte alls avlägset att kunna springa intervaller i bar överkropp. Bara sisådär 6 månader kvar.

Träningsdosen är stabil trots allt. Det var nån som nämnde för mig vid årets Landsjön Runt att jag inte skulle förvänta mig att kunna springa lika fort nästa år med tanke på att jag skulle bli pappa. Det var bra att jag fick höra det för tändvätska är alltid nödvändigt. Ska man kunna matcha bygdens giganter så kan man inte sluta springa intervaller bara för att man ska hinna mata välling, byta blöjor och underhålla den nye medlemmen av Davidsson-klanen. Däremot får man välja bättre och skrota mellanmjölkspassen.

En bra vecka finns det tid för fyra pass. (Eller det där är ju egentligen förmätet att säga. Jag har ju tid att träna 14 pass i veckan också. Men jag vill ju hinna sova, äta, umgås, jobba, titta på fotboll och allt det där.)

Eftersom jag inte litar på min GPS-klocka till 100 procent så har jag slutat springa distansintervaller. Jag kör på tid. Ett fint pass som är snabbt och effektivt är 5 x 3 minuter med en minuts jogg-/gå-/lufsvila. Igår körde jag runt sjöarna i Junaköping. Dock inte Vättern. 20 minuters uppvärmning och sedan bara att braka iväg i typ milfart. Intervallerna tar 20 min med vilan. Avsluta med 10 min nerjogg och ett pass på 50 minuter är till ända.

Massor med tid över till samkväm och deprimerande svensk landslagsfotboll på kvällen.

Det stora plusset med dessa tissintervaller är att det går att köra oavsett terräng. Flackt som kuperat spelar ingen roll. 3 minuter är 3 minuter. Och tid är viktigt.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Veckans Amatör är Peter Nilsson

Veckans Amatör är tillbaka. Och det med besked.

Denna vecka får ni möta mannen som ledde undertecknad till Helvetesbacken och underströk en gång för alla vad hatkärlek är. Det är också ett möte med mannen vars flitiga låga och engagemang aldrig tycks falna. Möt Peter Nilsson som här ger sin syn på ÖIS-Loppet, Anders Södergrens hund, giriga arrangörer och en hel del annat. Mycket nöje!

peter

 

Namn: Peter Nilsson
Född år/ort: 1968, Huskvarna.
Uppvuxen: Lekeryd.
Familj: Fru Sofia. Fyra barn: Pontus, Ida, Fanny, Viggo.
Bor: Ölmstad.
Sysselsättning: Jobbar på Wiredaholms golfbana.
Utbildning: El-Tele.
Meriter: Vann mycket skidtävlingar som barn. Som vuxen är jag mest nöjd med Vasaloppet 2011 då jag kom 266. Jag slog Palle i Huskvarna Ski Marathon en gång också. Det satt fint.
Ser på tv: Sport.
Lyssnar på: Det mesta men gammal god hårdrock är nog favoriten. Typ AC/DC, Metallica och Maiden.
Läser: Lyssnar mest på deckare.
Hemlig talang: Grym på att baka filmjölksbröd.

Du är ju lite av en multiidrottare och sysslar med alla “klassikeridrotter”. Men varför håller du på med allt du gör?

– Någon form av åldersnoja är det nog. Men man mår ju jäkligt gott av att ha lite kondis. Sen gillar jag att variera träningen.

När uppkom intresset för konditionsidrott och varför?

– Jag tränade och tävlade mycket tills jag var cirka 15 år men sen kom det ju andra intressen i vägen så jag gjorde ett litet uppehåll tills jag fyllde 37. Då började jag känna mig lite slö och slapp så då var det bara att ta tag i det igen. Provade att åka Vasaloppet och märkte att tekniken satt ju faktiskt kvar efter alla år och det gav ju mersmak.

Har du hållit på med andra idrotter?

– Diverse friidrottsgrenar provade man ju i ungdomsåren. Även bänknötare i LSSK fotboll. Har även kört lite enduro i vuxna år och har tagit starten i Ränneslättsloppet. Golf har jag också spelat. Om det är en idrott…

Peter Nilsson till höger. Här som ledare för det legendariska ÖIS-laget under Eksjö stadslopp. Till vänster står en av lagets löpare - Robin Johansson. Vid detta förevigande avhandlas Peters fäbless för höns. Men den intervjun får vi ta en annan gång.

Peter Nilsson till höger. Här som ledare för det legendariska ÖIS-laget under Eksjö stadslopp. Till vänster står en av lagets löpare – Robin Johansson. Vid detta förevigande avhandlas Peters fäbless för höns. Men den intervjun får vi ta en annan gång.

Många – eller egentligen alla – som träffat dig och som jag pratat med slås av din obotliga optimism och ditt engagemang i det du gör. Varifrån kommer all glädje?

– Kul att höra. Jag vet faktiskt inte. Kanske ärvt från mor och far. Morsan är obotlig optimist och farsan var sällan på dåligt humör heller. Själv tycker jag kanske att jag kan vara ganska tjurig på tävlingar.

Likt din bror som var först ut att bli intervjuad i den här serien så vittnar dina resultat inom alla klassikergrenar att din utvecklingskurva stadigt gått uppåt de senaste åren – trots att du då gått över 40-årsstrecket. Vad är förklaringen?

– Tror jag är ganska envis. Sen får man komma ihåg att utgångsläget var ju inte direkt något att skriva hem om. Lite synd bara att man inte var lika motiverad när man var 15.

Du är den som introducerade mig för skidgång i helvetesbacken intill ÖIS-gården i Ölmstad. Eftersom jag inte vet svaret själv så vill jag ha din teori om varför man utsätter sig för sådant fler än en gång?

– Det är ju det som är så fantastiskt! Att vi gillar att plåga oss tills vi bokstavligen stupar. Och det gäller ju inte bara dig och mig. Jag tror att alla har det inom sig, det gäller bara att våga prova var gränsen går. Du har ju lyckats gå över gränsen i backen mer än en gång. Något bättre svar har jag inte.

Jo tack. Det ska inte förnekas. Skulle du själv kalla dig för något av en självplågare?

– Jag tror att många andra skulle säga det. Själv njuter jag faktiskt av att köra mig totalt sketslut.

Ditt största fokus har ju legat på skidåkningen de senaste åren. Vilka är dina bästa minnen från längdskidåkningen?

– Ett minne är när jag höll på att köra över Anders Södergrens hund som sprang lös i spåret när jag var och åkte skidor i Östersund. Efter passet kom han fram och bad om ursäkt, och vi blev ståendes och pratade skidor i säkert en kvart. Grymt trevlig kille. Ett annat trevligt minne som jag inte kommer att få uppleva igen var på Huskvarna Ski Marathon 2013. Det var dåligt med snö så det var en varvbana. Du var ju själv med på den. Har för mig att vi körde 21 varv. Jag såg att jag drog ifrån Johan Palmer mer och mer för varje varv som gick. Då blir man stark. Fick till och med kliva upp på pallen den tävlingen.

Bröderna Nilsson i samspråk i Dala-Järna. Dagen före Vasaloppet 2013.

Bröderna Nilsson i samspråk i Dala-Järna. Dagen före Vasaloppet 2013.

En lite tråkigare sida med idrott är ju skador vilket du fått känna på en del. 

– Ja men nu börjar det faktiskt ordna upp sig. Har haft hälsporre dom sista åtta månaderna. Innan dess så hade jag knäproblem, så löpningen har ju blivit lidande senaste året. Men nu har jag faktiskt kunnat springa en del. Kunde till och med jogga Lidingöloppet med hjälp av grym tejpning av brorsan.

Hur frustrerande är det att exempelvis inte kunna springa när och hur man vill?

– Mycket frustrerande! Men det har ju blivit ganska mycket cykel i sommar. 300 mil.

Just inom löpningen så var du ju en av de priviligerade att springa GöteborgsVarvet 2013 där temperaturen översteg 30 grader och hettan var enorm. Vad minns du från det loppet?

– Förutom att det kändes som huvudet kokade tills det kom en underbar åskskur så var det nog trängseln. Jag startade i led 21 eftersom jag hade glömt att seeda mig. Man fick nästan simma sig fram bland folk som inte höll undan.

Peter i en härlig närbild under de sista kilometerna på Göteborgsvarvet 2013.

Peter i en härlig närbild under de sista kilometerna på Göteborgsvarvet 2013.

För ett par år sedan föddes en idé hos dig om att anordna ett tufft terränglopp i Ölmstadskogarna. Resultatet blev ÖIS-Loppet. Hur ser du på det som ÖIS-Loppet har blivit?

– Det känns som vi är på rätt väg. Visst finns det saker att slipa på men vi har ju bara kört i tre år än. Målet är ju att det ska växa långsamt så vi hänger med. Sen är det ju helt fantastiskt hur mycket folk från klubben som ställer upp som funktionärer. Utan dem så vore det helt omöjligt att arrangera en sådan tävling.

alltid ett leende på läpparna

 

Nu är jag partisk i målet eftersom mitt hjärta slår mest för denna blåvita klubb, men prisbordet är ju svårslaget. Hur viktigt är sådana saker anser du, som att erbjuda ett fint prisbord med spurtpris, banrekordspris med mera?

– Vet inte om det är så viktigt egentligen, men det är väldigt roligt med ett bra prisbord. Där har vi ju våra sponsorer att tacka. Jag tycker det är för jäkla dåligt när det blir för mycket vinstintresse hos en del klubbar. Typ på Tjurruset med 6000 startande och 500 kr i startavgift. Brorsan blev fyra och fick en sketen kokbok. På ÖIS-Loppet med mindre än hundra startande så får man bättre pris om man kommer på tionde plats.

Hur mycket av din vakna tid går åt till att tänka idrott?

– Frågar du min fru så är det nog alldeles för mycket. Själv tycker jag nog att det är lagom.

Nu till din uppfinningsrikedom. Du har ju en hemmagjord stakmaskin i ditt garage. Berätta!

– Fick tag i en trasig roddmaskin där sitsen och släden var paj. Så jag monterade upp den på väggen med lite taljor och rep. Funkar kanon.

Du – liksom många andra – har ju lovordat att träna just stakmaskin inför skidsäsongen. Varför?

– Grym pannbensträning. Det är ju ruskigt tråkigt att stå och rycka i två rep och glo rakt in i en vägg. Klarar man det så klarar man det mesta. Som intervallträning är den oslagbar. Finns nog ingen träningsform som man kan köra sig så grymt utpumpad på under kort tid.

Vad är det mest extrema du gjort i tränings- och tävlingsväg?

– Tror nog att det är just på stakmaskinen. Förra årets brist på snö fick mig att köra ett tvåtimmarspass på den. Tror det är det värsta jag gjort. Annars så är det nog Tjurruset som jag varit med på tre gånger. Eller Bockstensturen i år. Tio mil mountainbike i rejält skitiga och hala spår. Har nog aldrig varit så trött.

När kommer första tävlingen som inte rör golf att hållas på Wiredaholms golfklubb?

– Får se i vinter om vi kan få till något litet skid-KM kanske.

Vad har du för förebilder inom idrott och övriga livet?

– Av nutidens skidåkare så får jag nog säga Johan Olsson. Tycker han har en jäkligt god inställning och hans teknik är svårslagen.
Annars tycker jag att Sixten Jernbergs inställning slår det mesta. Det var minsann inga krusiduller. Ut och kör dig slut bara. Inga pulszoner att hålla reda på där inte.

Bröderna borde kanske tagit en paus från vallandet just när denna bild togs...

Bröderna borde kanske tagit en paus från vallandet just när denna bild togs…

Några snabba:

Rödvin eller röd burkvalla?

– Rödvin. Hatar all vallning förutom med blå extra.

Skidgång eller stakmaskin?

– Skidgång om det är i grupp, annars kvittar det vilket.

Simning eller cykel?

– Helt klart cykel för att jag är så kass på att simma. Men måste slipa på det för jag har ju råkat anmäla mig till Tjörn Triathlon (en halv Ironman) nästa sommar.

Petter Northug eller Calle Halfvarsson?

– Måste nog säga Petter. Grym taktiker vilket man inte kan beskylla Calle för.

Varm sommar eller kall vinter?

– Helt klart kall vinter. Stenhård räls och blå extra.

Till sist. Om du fick tipsa om någonting här i världen. Vad som helst. Vad säger du då?

– Glöm inte bort att njuta mellan passen. Till exempel efter en tävling att stanna till på Gyllene Måsen och klämma i sig två Big Mac och en dubbel cheese med cola till.
Sen är det rätt schysst att springa på South Beach i Miami.

IMG_5112

Posted in Uncategorized | 3 Comments